đđBellađđ
SĂ„ var tiden kommen. Ălskade Bella har lĂ€mnat jordelivet och ett stort tomrum finns kvar efter henne. đđ
Bella skulle ha blivit 15 Ă„r i januari och vi hade haft henne i 6,5 Ă„r. Det var Jespers och min första gemensamma hund och den största anledningen till att jag kom i kontakt med Alexandra Ortega (Dogs of Pegasus) och jobbar pĂ„ det sĂ€ttet jag gör idag genom att hjĂ€lpa andra hundar och deras Ă€gare. đ€
Jag startade hundrastning i flock i Malmö sĂ„ fort jag bara kunde efter gymnasiet. đŸ Helt enkelt för att jag ville lĂ€ra mig mer om hur hundar fungerar och inte hittade nĂ„gon bra utbildning gĂ€llande hundpsykologi. Min dröm hade alltid varit att fĂ„ trĂ€ffa en pitbull med vitt huvud (jag hade vĂ€l rĂ„kat se det pĂ„ TVđ). En dag sĂ„ blev jag kontaktad av Bellas tidigare Ă€gare dĂ„ de var i behov av rastning. De beskrev henne som snĂ€ll mot folk men problematisk gentemot andra hundar och det pirrade i hela kroppen. Nu skulle jag Ă€ntligen fĂ„ lĂ€ra mig nĂ„got och dessutom av min drömhund; tĂ€nkte jag dĂ„ – en aning naiv och oerfaren. đ Hon var den finaste hund jag nĂ„gonsin sett! SĂ„ otroligt charmig och personlig pĂ„ insidan och sĂ„ vacker och söt pĂ„ utsidan. đ BĂ„de jag och Jesper föll direkt och ett tag dĂ€refter fick vi frĂ„gan om att ta över henne, dĂ„ hennes kraftfulla utfall mot andra hundar (och boendes mitt i Malmö) blev för pĂ„frestande för familjen. Vi sa ja ganska direkt efter och vips sĂ„ hade jag och Jesper en hund tillsammans! đ€© VĂ„r alldeles egna Bella som vi dĂ„ trodde var 10 Ă„r och endast skulle leva 2 Ă„r till.. đ
Under Ă„ren som gick fick jag reda pĂ„ att hon hade behövt föda en del valpar under sin uppvĂ€xt. Vi var hennes 5e hem. đĄUnder hennes första Ă„r var hon instĂ€ngd med andra hundar och hamnade stĂ€ndigt i slagsmĂ„l (dĂ€rav alla hennes Ă€rr). Hon var orolig redan som valp och de erfarenheterna gjorde knappast det bĂ€ttre. Hon blev i princip vĂ„ldtagen mer Ă€n 4 gĂ„nger och fick föda flertalet valpar i mĂ„nga Ă„r. Hon hamnade slutligen hos mĂ€nniskor som ville henne vĂ€l men ingen (inklusive mig och Jesper) hade kunskap nog att hantera problemet. DĂ€rför fick hon aldrig riktigt landa nĂ„gonstans. đ
MĂ„naderna gick och jag minns att jag kom hem alldeles nedbruten efter jobbet vissa dagar pga all oreda hon stĂ€llt till med. Hunden Ă€r ALDRIG tyst! đ€Ż Och om hon sĂ„ kĂ€nde doften av en hund sĂ„ kastade hon sina 30 kg som för att döda. HĂ€r ska jag komma som en professionell och sĂ„ kan jag inte ens fĂ„ bukt pĂ„ min egna hund!? đ„ KĂ€nslorna Ă„t upp mig inifrĂ„n och jag nĂ€mnde till och med orden omplacering nĂ„gon gĂ„ng för jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Folk tittade och undrade och jag skĂ€mdes. Jag tror mĂ„nga kan kĂ€nna igen sig..
Vi sökte hjĂ€lp pĂ„ olika stĂ€llen men fick endast tips om att undvika andra hundar, och det Ă€r ju lĂ€tt att sĂ€ga mitt i Malmö city.. Det kan inte vara den enda lösningen. đ€ Tills den dagen vi trĂ€ffade Alexandra Ortega som kort och gott sa; ni har en verbal hund med ett trauma. Bara den meningen gjorde att en stor tyngd slĂ€ppte frĂ„n mina axlar. Det var alltsĂ„ inte bara vi som var vĂ€rdelösa utan vi har en gapig hund med problem i bagaget. âđ»Bara vetskapen om detta gjorde att vi slappnade av och det i sin tur gjorde att Ă€ven Bella blev sĂ„ mycket lugnare. Inte hade jag nĂ„gon aning om dĂ„ hur mycket man sjĂ€lv pĂ„verkar sin hund men jag förstĂ„r ju idag vilket tryck det mĂ„ste ha varit pĂ„ henne. Hon behövde vĂ„r förstĂ„else. đ
Allt rullade pĂ„ och jourhundar och passningshundar kom och gick. đđ© SĂ„ mĂ„nga som hon har trĂ€ffat under Ă„ren. SĂ„ mycket hon har lĂ€rt oss och sĂ„ mycket hon har gett oss. Jag var sĂ„ glad över att hon fick uppleva att bo pĂ„ landet och gĂ„ i skogen; det var det bĂ€sta hon visste. đČAtt inte möta annat som oroade henne utan bara vara och uppleva hĂ€r och nu. Hon Ă€lskade att hĂ€nga med pĂ„ kalas och mingla bland folk, gĂ€rna mycket folk. Hon var en del av stora slĂ€kten och min mamma kallade till och med henne för sitt barnbarn. đ¶đŒ
Hon Ă€lskade att ligga och sola. SĂ„ fort det började bli varmare sĂ„ kunde hon ensam sitta mitt pĂ„ grĂ€set och njuta av vĂ€rmen. Hon blev fruktansvĂ€rt gnĂ€llig sĂ„ fort inget passade henne som exempelvis kyla, vĂ€nta pĂ„ maten eller om hon ville gĂ„ in och sova. Aldrig har jag trĂ€ffat en sĂ„ tjatig hund som henne. DĂ€rför Ă€r det sĂ„ tyst nu. đ€
Trots att hundar gjorde henne Ă€ngslig sĂ„ Ă€lskade hon sin flock. PĂ„ Ă€ldre dagar blev hon överlycklig nĂ€r vi andra kom tillbaka frĂ„n promenaden och hon kunde sitta och yla nĂ€r vi gick. Men vi fick ta vĂ„ra egna pensionĂ€rsrundor. Ănda fram tills hon dog kunde hon leka med hundar som om hon sjĂ€lv var en valp. Jag kommer alltid att minnas hennes stela och klumpiga gungande med vĂ„r stora 5-Ă„riga schĂ€fer Zaire. Han Ă€r van vid stora, klumpiga valpar men sĂ„g ut som ett frĂ„getecken nĂ€r tanten gick igĂ„ng. đđ€š
Med Ă„ren som vi lĂ€rde oss mer om hur vi kunde guida henne och slappna av, sĂ„ blev hon mer och mer kelig. đ„° Det bodde verkligen en omhĂ€ndertagande mamma i henne och hon kunde sitta lĂ€nge och slicka rent ens ansikte och luta sig nĂ€ra inpĂ„ som för att fĂ„ stöd eller ge en kram. đ
Jag kommer sakna ditt ylande, ditt gnĂ€llande, dina pussar och glada rullningar pĂ„ grĂ€smattan. VĂ„ra lugna, Ă€ventyrliga promenader. VĂ„r tid. Men det var dags för dig nu att sĂ€ga hejdĂ„ och gĂ„r vidare. Du har kĂ€mpat hĂ„rt i ditt liv och Ă€ndĂ„ höll du dig sĂ„ stadig i nĂ€stan 15 Ă„r. Vilken överlevare. Vilken inspiration. Det Ă€r dystert, tomt och ledsamt nu men vi Ă„ngrar absolut ingenting och du fick somna in lugnt hemma i Jespers famn. Glad och pigg nĂ€stan Ă€nda in i slutet. Kan det bli bĂ€ttre? Jag tror inte det. đ«
HerrejĂ€vlar vad jag Ă€r glad att jag fick dig i mitt liv, att jag trĂ€ffade Alex och att jag nu kan hjĂ€lpa mĂ€nniskor i min dĂ„varande sits, förstĂ„ dem och förstĂ„ deras hundar. Aldrig nĂ„gonsin kommer jag sluta göra det. Det Ă€r din tur att fĂ„ vila nu, min vĂ€n. Tack, Bella, för alla vackra minnen. Vi Ă€lskar dig.đ·
Och visst bevisade du att det aldrig Ă€r försent att rehabilitera en hund, att seniorer förtjĂ€nar att hjĂ€lpas och att nuet Ă€r det enda vi har. Thatâs ma girl! đȘđ»đ
