💖🕊Bella🕊💖

oktober 23, 2019 0 av Hannashundhjalp

Så var tiden kommen. Älskade Bella har lämnat jordelivet och ett stort tomrum finns kvar efter henne. 🕊💔

Bella skulle ha blivit 15 år i januari och vi hade haft henne i 6,5 år. Det var Jespers och min första gemensamma hund och den största anledningen till att jag kom i kontakt med Alexandra Ortega (Dogs of Pegasus) och jobbar på det sättet jag gör idag genom att hjälpa andra hundar och deras ägare. 🤝

Jag startade hundrastning i flock i Malmö så fort jag bara kunde efter gymnasiet. 🐾 Helt enkelt för att jag ville lära mig mer om hur hundar fungerar och inte hittade någon bra utbildning gällande hundpsykologi. Min dröm hade alltid varit att få träffa en pitbull med vitt huvud (jag hade väl råkat se det på TV🙃). En dag så blev jag kontaktad av Bellas tidigare ägare då de var i behov av rastning. De beskrev henne som snäll mot folk men problematisk gentemot andra hundar och det pirrade i hela kroppen. Nu skulle jag äntligen få lära mig något och dessutom av min drömhund; tänkte jag då – en aning naiv och oerfaren. 😏 Hon var den finaste hund jag någonsin sett! Så otroligt charmig och personlig på insidan och så vacker och söt på utsidan. 💖 Både jag och Jesper föll direkt och ett tag därefter fick vi frågan om att ta över henne, då hennes kraftfulla utfall mot andra hundar (och boendes mitt i Malmö) blev för påfrestande för familjen. Vi sa ja ganska direkt efter och vips så hade jag och Jesper en hund tillsammans! 🤩 Vår alldeles egna Bella som vi då trodde var 10 år och endast skulle leva 2 år till.. 😅

Under åren som gick fick jag reda på att hon hade behövt föda en del valpar under sin uppväxt. Vi var hennes 5e hem. 🏡Under hennes första år var hon instängd med andra hundar och hamnade ständigt i slagsmål (därav alla hennes ärr). Hon var orolig redan som valp och de erfarenheterna gjorde knappast det bättre. Hon blev i princip våldtagen mer än 4 gånger och fick föda flertalet valpar i många år. Hon hamnade slutligen hos människor som ville henne väl men ingen (inklusive mig och Jesper) hade kunskap nog att hantera problemet. Därför fick hon aldrig riktigt landa någonstans. 💜

Månaderna gick och jag minns att jag kom hem alldeles nedbruten efter jobbet vissa dagar pga all oreda hon ställt till med. Hunden är ALDRIG tyst! 🤯 Och om hon så kände doften av en hund så kastade hon sina 30 kg som för att döda. Här ska jag komma som en professionell och så kan jag inte ens få bukt på min egna hund!? 😥 Känslorna åt upp mig inifrån och jag nämnde till och med orden omplacering någon gång för jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Folk tittade och undrade och jag skämdes. Jag tror många kan känna igen sig..

Vi sökte hjälp på olika ställen men fick endast tips om att undvika andra hundar, och det är ju lätt att säga mitt i Malmö city.. Det kan inte vara den enda lösningen. 🤔 Tills den dagen vi träffade Alexandra Ortega som kort och gott sa; ni har en verbal hund med ett trauma. Bara den meningen gjorde att en stor tyngd släppte från mina axlar. Det var alltså inte bara vi som var värdelösa utan vi har en gapig hund med problem i bagaget. ☝🏻Bara vetskapen om detta gjorde att vi slappnade av och det i sin tur gjorde att även Bella blev så mycket lugnare. Inte hade jag någon aning om då hur mycket man själv påverkar sin hund men jag förstår ju idag vilket tryck det måste ha varit på henne. Hon behövde vår förståelse. 💗

Allt rullade på och jourhundar och passningshundar kom och gick. 🐕🐩 Så många som hon har träffat under åren. Så mycket hon har lärt oss och så mycket hon har gett oss. Jag var så glad över att hon fick uppleva att bo på landet och gå i skogen; det var det bästa hon visste. 🌲Att inte möta annat som oroade henne utan bara vara och uppleva här och nu. Hon älskade att hänga med på kalas och mingla bland folk, gärna mycket folk. Hon var en del av stora släkten och min mamma kallade till och med henne för sitt barnbarn. 👶🏼

Hon älskade att ligga och sola. Så fort det började bli varmare så kunde hon ensam sitta mitt på gräset och njuta av värmen. Hon blev fruktansvärt gnällig så fort inget passade henne som exempelvis kyla, vänta på maten eller om hon ville gå in och sova. Aldrig har jag träffat en så tjatig hund som henne. Därför är det så tyst nu. 🖤

Trots att hundar gjorde henne ängslig så älskade hon sin flock. På äldre dagar blev hon överlycklig när vi andra kom tillbaka från promenaden och hon kunde sitta och yla när vi gick. Men vi fick ta våra egna pensionärsrundor. Ända fram tills hon dog kunde hon leka med hundar som om hon själv var en valp. Jag kommer alltid att minnas hennes stela och klumpiga gungande med vår stora 5-åriga schäfer Zaire. Han är van vid stora, klumpiga valpar men såg ut som ett frågetecken när tanten gick igång. 😂🤨

Med åren som vi lärde oss mer om hur vi kunde guida henne och slappna av, så blev hon mer och mer kelig. 🥰 Det bodde verkligen en omhändertagande mamma i henne och hon kunde sitta länge och slicka rent ens ansikte och luta sig nära inpå som för att få stöd eller ge en kram. 💞

Jag kommer sakna ditt ylande, ditt gnällande, dina pussar och glada rullningar på gräsmattan. Våra lugna, äventyrliga promenader. Vår tid. Men det var dags för dig nu att säga hejdå och går vidare. Du har kämpat hårt i ditt liv och ändå höll du dig så stadig i nästan 15 år. Vilken överlevare. Vilken inspiration. Det är dystert, tomt och ledsamt nu men vi ångrar absolut ingenting och du fick somna in lugnt hemma i Jespers famn. Glad och pigg nästan ända in i slutet. Kan det bli bättre? Jag tror inte det. 💫

Herrejävlar vad jag är glad att jag fick dig i mitt liv, att jag träffade Alex och att jag nu kan hjälpa människor i min dåvarande sits, förstå dem och förstå deras hundar. Aldrig någonsin kommer jag sluta göra det. Det är din tur att få vila nu, min vän. Tack, Bella, för alla vackra minnen. Vi älskar dig.🌷

Och visst bevisade du att det aldrig är försent att rehabilitera en hund, att seniorer förtjänar att hjälpas och att nuet är det enda vi har. That’s ma girl! 💪🏻😘