Jason möter Malmö

Nu har 2 veckor har nu passerat och Jason har en vecka kvar här hos oss innan han åker hem till sina päron. 👫Allt går som planerat och han är superduktig med allt vi hittills har gjort. 🏅

Veckan har varit fullspäckad; han har varit med på hundmötesträning som tidigare nämnt, en tripp till Malmö för att besöka mina föräldrar och ännu en tripp till Malmö för att traska genom staden och möta folk och hundar på olika vis. 🏙🕴🏼Vi har också varit på besök hos min bror och hans fru och senast idag har vi gått på loppis och fikat i Vomb. 👌🏻Vi har stött på alla möjliga människor på både långt och kort avstånd och Jason har hållit sig lugn och följsam under hela tiden. Vad jag märker är en grej för honom är när han upplever att någon är påväg att ta kontakt; då blir han först nervös (som i ”vänta vad är nu påväg att hända”) och om man inte styr upp den situationen korrekt genom att avleda honom med exempelvis vibrationer i kopplet, en hand på huvudet eller med rösten och samtidigt har en lättsam, lugn och självsäker energi, så går han till försvar och blir reaktiv. 😰😠Därför var det så perfekt att vi vid flertalet tillfällen har haft planerade möten i stil med detta. Vi har även haft några oplanerade där folk har tagit sig friheter att ta kontakt med den andra hunden jag haft med men också ett tillfälle där en man kom och frågade om vilken ras Jason var. 👍🏻Jag förstår absolut att det är lätt att trilla dit och bli känslosam när folk tar sig dessa friheter; man blir kanske arg, orolig, nervös, rädd osv men faktum är att detta är ju precis det vi behöver träna på båda två och vad Jason behöver av mig i just den situationen är att jag står pall och löser det genom att hålla mig just lättsam, lugn och självsäker. 💁🏼‍♀️Liksom säga till honom ”blir du osäker så håll dig här så löser jag det”. Det behöver vara en självklar bild i mitt huvud innan vi ens tar steget ut ur ytterdörren. För sen ska ju den infon vidare ut till hunden och är det oklart redan hos mig så lär det bli desto oklarare hos hunden och den har inget annat val än att gå till försvar och kompensera för det jag saknar rent instinktivt. 🙇🏼‍♀️💭

Vad jag tror har hänt i Jasons familj är att respekten och tilliten inte funnits där så Jason har tagit den skyddande rollen i flocken. ⚔️Inte för att han specifikt vill utan för att det har varit den självklara konsekvensen av bristen på ett starkt ledarskap. Sen kan han inte planera i förväg och förstå att det kan göra honom obalanserad i längden då det inte är den platsen han är född att ha från början. I längden har detta gjort honom onödigt spänd, nervös, osäker men även främjat en dålig attityd i vissa lägen. 💣Det märks att det är okej för Jason att ta kontakt med andra men det är inte någonstans ömsesidigt och redan där tappar han respekten till människor och beter sig ohyfsat. Han kan göra anspråk på familjens gäster genom att lägga sig under deras stolar, under bordet eller till och med på deras fötter och när det inte passar honom av någon anledning så blir han reaktiv. 😡Ni kan nog förstå att den onda cirkeln snabbt är på plats när familjen sen blir nervös över vad som kan hända, gästerna blir oroliga och när man inte förstår varför så känns hunden plötsligt opålitlig. 😳Jag tror att många kan känna igen sig här och väl i den onda cirkeln kan det vara svårt att bryta mönstret och ta sig ur på egen hand. 😥

Familjen har dessutom berättat att allt ofta går bra så länge nosgrimman är på och nu när jag själv fått uppleva honom utan nosgrimma så ser jag att det är den som gör jobbet åt honom. ☝🏻Han blir begränsad och utan valmöjligheten att bete sig reaktivt så lugnar han sig och blir följsam men för att det bara är verktyget som gör själva jobbet så brister det i relationen. 💔Det innebär att matte och husse behöver begränsa Jason på samma sätt som nosgrimman gör genom att exempelvis inte låta honom dra i kopplet, inte låta honom dra iväg och nosa/kissa när det passar honom, inte låta honom välja vart han ska ligga i huset eller på besök hos andra, inte tillåta för mycket exaltation och framförallt se till att ett nej ÄR ett nej. 🚫

De första dagarna märkte jag tydligt att Jason var van vid att tramsa bort en tillsägelse när han betedde sig ohyfsat mot hundarna men då jag inte släppte det där utan stod kvar och fullföljde tills han tog mig på allvar så har han inte trotsat efter det. 😇Likaså i början så fann han det helt okej att dra iväg mig och nosa när han kände för det och fick då direkt reda på med en liten knuff att så går det inte till här hemma och därefter går han som en dröm i kopplet. 💫Han såg och kände att det inte var lönt att streta emot och jag fick respekten för att jag gav honom den tillbaka genom att behandla honom som en hund och stå upp för mig själv. Då är jag dessutom mer kapabel att stå upp för främlingar. 😌Dessutom (till skillnad från med nosgrimman) måste han tänka till och anstränga sig för att förtjäna något vilket ger honom en plats, ett syfte och ökar självkänslan men även lugnet i honom. Han kan lita på att jag menar vad jag säger så allt är okej så länge du följer mig. Jag visar dig vägen när du blir orolig och jag skyddar dig när du behöver det men jag ger dig också ansvar att ha för att utvecklas. Det ställer ju såklart en massa krav på mig men vem sa att något var gratis!? 🤓

Summan av kardemumman för idag då är alltså att Jason vill ha och behöver tydliga direktiv av vad som krävs av honom både fysiskt och mentalt. Detta behöver komma från någon som är trygg i sig själv, är lugn och lättsam. Då blir han följsam, lojal, tillgiven, avslappnad och glad och har lättare för att hantera stress utifrån. 🌸💗

PS: Fler bilder finns att se och läsa om på Facebook. ✍🏻 Och på instagram finns skojiga videos. 🤓