Olivers resa

Oj, oj, oj, vad jag har att berätta!!! 🤭😅😁🥰 Det har hunnit hända en massa under kort tid här i Harlösa och det gäller att hänga med i svängarna, vara flexibel och tålig så blir resultatet enastående i slutändan. 👌🏻

Till att börja med så har vi fått lille Oliver på besök för rehabilitering/bootcamp då han är rädd för andra hundar och som resultat av detta så gör han extrema utfall i koppel med sin familj. 🥺🤬 Familjen kom hit i somras för en konsultation angående hans problem och har sedan dess kommit återkommande privat och genom kurser i grupp. Då var Olivers strategi att attackera så fort någon kom nära – spänd som en fiolsträng! 🎻 Han hade bitit familjemedlemmar och gick inte att få stopp på i trädgården när han skällde. 🗣 Det var även svårt för familjen att lämna Oliver på pensionat för han blev så stressad att det verkligen inte gjorde någon nytta. Allt är så mycket bättre för Oliver nu dock när hans familj förstår honom bättre och därför har kunnat ändra sin strategi. 🧾 På hemmaplan är han en ängel men det som återstår är fortfarande hundmötena och att döma av vad jag sett under våra socialiseringar så behöver Oliver få lära känna sin art mer och bättra på sin självkänsla; och den sorten har vi ju gott om här. 🐶💪🏻

Vi är nu inne på vecka två av Olivers vistelse här och vi startade med att han bra fick ta det lugnt i lugn och ro för att landa och känna in vart han hade hamnat. Det innebär dock INTE att vi ändrade på vårt liv och lät honom göra vad han ville utan tvärtom fick han observera hur vår vardag såg ut direkt och därmed direkt få en klar bild av vad som gällde här hemma. Oliver var vilsen och orolig och höll ett väldans liv de första dagarna men som tur var är vi härdade och detta är inte vår första runda så vi hörde honom helt enkelt inte. Inte hans obalanserade skrik åtminstone. 🔇

Nu vecka två så ska vi sätta igång med det han tycker är svårt vilket då är hundmötesträning samt socialisering. 🐕 Oliver behöver få veta mer av sin art för att få reda på att de inte är ute efter att göra honom illa, som han nu utgår ifrån. De första dagarna ville han ha absolut noll kontakt och inte ens en sniff av nyfikenhet fanns på kartan från hans sida. Han fick träffa dem en och en (de lugna och mjuka) och skrek i minipanik när de tog kontakt. Mina hundar har dock varit med förr och gjorde ingen affär av situationen utan ignorerade Oliver.

Sedan plötsligt en dag så tog Oliver initiativ att börja leka med Nour (vår nya diamant som jag ska berätta om senare! 🤭) och de härjade som två knasiga studsbollar. 🤪 Det var underbart att skåda och sedan dess har Oliver bara slappnat av mer och mer och är nu med en större grupp fyrbenta i perioder med strukturerade promenader. 👏🏻 Han har fortfarande en lång väg kvar men vi är absolut på rätt spår med den lilla parveln! 🦎

Fortsättning följer.. 🤓